I lördags var det dax.....Saros hade ett ordinare öppenklassspår kvar att klara av, sen skulle han bli viltspårschampion. Nervös som attans var jag *huga*.
Allt började kanonbra, Saros spårade bättre än han någonsin gjort. Klarade återgången galant men sen fick han en ordentligt viltstörning. Den värsta någonsin. Domaren trodde att där stod något vilt, troligtvis älg i en "dunge" som vi gick runt. Men efter en vattenpaus tog han upp det lagda spåret igen och fortsatte till slutet. När domaren sa att vi fått vårt första pris kunde jag äntligen pusta ut. Saros hade sitt svenska viltspårschampionat!!
I protokollet blev det allmänna omdömet:
Ett väl genomfört prov, trots svår viltstörning, men han löser det bra, om än inte utan besvär. I övrigt inga problem. Viltspårschampion idag!

Nu undrar ni kanske varför jag inte gjort anlagsprov och fortsatt med öppenklasspår med Indra. Anledningen är enkel. Indra är som många av er vet otroligt jaktglad, hon är otroligt duktig på att spåra färskvilt. Sist vi var i skogen spårade hon t.om ekorre! Av denna andledningen kan vi sällan ha Indra lös (kanske känner någon ägare till hennes syskon igen sig!), tro mig jag har försökt det mesta för att få henne sluta jaga. Men Indra har en vilja av stål, hon är envis som synden och jag har helt enkelt gett upp antijakt träningen. Matte vs Indra 0-1.
Går Indra ett lagt spår funkar det bra tills hon luktar att där varit något färskvilt sen blir det problem. Får Indra inte spåra färskvilt tänker Indra inte spåra alls!!
Till skillnad från Saros som väljer det lagda spåret om han inte får spåra färskviltet. Han tar det näst bästa :) Kanske hade det funkat om vi gått anlaget och öppenklass spåren precis efter 6 månaders ålder, men det är lätt att vara efterklok.
Visst lägger jag fortfarande spår till Indra men jag har inga ambitioner att satsa mer på det.

I söndags tog vi hundarna och kameran med oss och åkte till Söderåsen. Vi parkerade vid Skäralid och började vår promenad. Vi tog röda rundan som är 7.2 km, det var ingen rask promenadtakt men alla branta backar gjorde att jag fick träningsvärk dagen efter:o) Det blev många stopp för fotografering såklart och efter tre timmar var vi tillbaka i Skäralid där vi köpte glass och njöt av solen.
September månad har verkligen varit helt fantastisk hitintills. Jag hoppas verkligen att resten av hösten blir lika bra.

Bilder från Söderåsen finns i månadsgalleriet.